Det var lite skrämmande att läsa om erfarenheterna från Bergen av 1-1-satsningen. Kursböckerna hade helt ersatts av datorer. Inte så konstigt då att man blir ”sliten i huvudet” om man sitter framför en dator hela dagarna!
Som jag ser det så ska datorn vara ytterligare ett hjälpmedel i undervisningen – inte det allenarådandet verktyget. Att bara sätta en dator i händerna på varje elev kan nog mer stjälpa än hjälpa. Införandet måste vara genomtänkt och noga förberett. Det måste finnas en uttalad vision och tydliga mål, som dessutom har förankrats bland lärarna. Det måste avsättas tid för utvecklingsarbete, och det måste finnas både teknisk och pedagogisk support.
På min gymnasieskola har man tagit beslut om att på försök införa 1-1 på några av programmen i årskurs 1. De program som ville vara med fick lämna in en ansökan. Från ledningen har det inte gått ut någon information om vad man vill med satsningen (förutom att det ska vara ett konkurrensmedel när eleverna ska välja gymnasieskola). Bland lärarna handlar diskussionerna mest om alla problem som kan uppstå när eleverna använder datorn under lektionerna. Frågan HUR vi ska använda elevdatorerna tas aldrig upp på våra gemensamma möten. Nu har inköpen av datorerna skjutits upp på obestämd tid på grund av problem i upphandlingen. Det kanske rentav är tur, för som det ser ut nu är vi långt ifrån tillräckligt förberedda för att starta den här försöksverksamheten.
